När jag grävde mitt trädgårdsland, för något år sen, råkade jag slänga bort en rabarberplanta. Jag fick dock en ny och planterade den bredvid landet, gödslade den och rensade runt om. Ur högen av jord och ogräs, tiotalet meter bort, växer den bortslängda rabarberplantan sig hög och stolt varje vår, med stjälkar som strävar raka mot himlen, som ett långfinger åt döden, ett hån mot mina försök att tämja naturen.
Den nya plantan, har blivit svag av mitt curlande och trots att den växer långt från sin bortkastade namne, är det som att dess skugga skymmer ljuset, ljuset från silverfatet den fått allt serverat på.
Från denna stolta överlevare skar vi – vördnadsfullt och tacksamt – några av de största stjälkarna härom veckan, händelsevis den fjärde maj – den inofficiella Star Warsdagen. ”May the fourth be with you”. Och kraften är verkligen med denna rosaröda ljussabel.
Jag har tidigare funderat kring kraften hos de som inte får allt serverat, hos de som får kämpa, om det må vara för att de valt att ta steget ut i det okända, utanför skyddsnäten – eller helt enkelt inte haft något val. Om man nu kan säga så. Alla har ett val. Man kan välja att vara med, hänga på i förändring och utveckling, eller så väljer man att stå kvar. Man kan välja enannan väg, när den man så länge vandrat leder runt i cirklar. Inget nytt lär hända om man gör samma sak om och om igen. Om det nu är förändring man vill ha. Annars kanske man bör ändra sättet man beskriver sitt eget liv på. Stå för det och vara nöjd, helt enkelt.
Det är så lätt att skylla ifrån sig, på den dåliga hand man fått i livets kortspel, på politiker och de där som kommer och snor våra jobb. De som kämpar och lyckas, trots urusla förutsättningar. Trots avsaknaden av silverfat, trots att de är ensamstående med småbarn, är sjuka eller traumatiserade långt bortom det rosa bomullsmolnet vi kallar välfärd.
Men helt ärligt, om det är de som slåss mot dig om jobbeneller platserna universitetet. Om det är de som framkallar din avundsjuka och din missundsamhet – borde det inte vara en ordentlig tankeställare för dig? Världens jobbigaste och skramligaste alarmklocka? Ett helt jäkla rabarberstånd, rakt upp ur skräphögen?
Kliv ut ur skuggan, skita ned silverfatet, gödsla ditt ego, lär av de som kämpar. Var en rabarber!
Picklade rabarber med hallon – och svarta vinbärsblad, blommor och chipotle
2 dl nyutslagna blad från hallon, svarta vinbär och blommor från svarta vinbär
1 st chipotlechili
0,5 dl ättika 24 %
2 dl socker
3 dl vatten
3 dl tärnad, späd rabarber
0,5 st svenskt vinteräpple (Gloster finns just nu i butikerna)
Skölj blad och blommor. Lägg en chipotlechili i lite vatten, så att den mjuknar ngt (Chipotle finns på grönsaksavdelningen, i påsar om ca 3 st. Fråga din handlare). Koka upp ättika, socker och vatten så att sockret smälter ut. Kyl. Tärna rabarber och äpple i ca 1×1 cm tärningar. När chipotlen mjuknat något, så skär av stjälken och dela frukten på längden. Plocka utfrökapseln, men låt gärna några av fröna vara kvar (ju fler, desto starkare) och skär ned chilifrukten i mindre bitar. Lägg chilibitarna i ättikslagen. Varva blad, blommor och rabarber/äpple i en glasburk och häll sist över ättikan med chilin. Tryck ned allt, så att lagen täcker. Ställ kallt. Håller länge och passar bra ihop med grillat i sommar, till exempel.
