Jag plockar jordreva längs med grunden till mitt tegelhus från 60-talet, nyss hemkommen från ett varmt Grekland. Spindlar och gråsuggor sprattlar iväg mellan växter och småsten. Omställningen från 25 torra grader och sol, till fuktiga 6 grader och regn, kom väl inte som en helt oförutsägbar chock direkt, men inte desto mindre tråkig.
Riktigt så illa är det inte just idag, då jag sitter här på huk, med en röd sax i högsta hugg. Under veckan vi var på Rhodos, har det verkligen slagit ut och växt så att det knakar på tomten och runt omkring. Bladen på hallon– och vinbärsbuskarna är märkbart större och grönare. De enorma björkarna längs vägen mot Mellringe, vajar nu som gröna vågor i vinden och det är svårt att förstå att det inte var så längesen de var nakna, grå och dramatiskt skräckfilmsspretiga.
Gräsmattan, som jag klippte en dag innan avfärd mot Medelhavet, har växt smått ofattbara 10 centimeter och körsbärsblommorna har redan blommat över och dött. Regn är bra det med, det borgar för en vacker sommar.
Hildegard av Bingen var en föregångare, när det gällde det vi numera modernt kallar för helhetssyn. Hon var dock ett barn av sin tid och ansåg att sjukdom kom sig av ”saftdyskrati”, dvs att människokroppen bestod av vätskor och element som måste vara i balans för att vi skulle må bra – åderlåtning och svettning var metoder som användes för att uppnå denna balans. Inte så modernt. Däremot ansåg hon också att mat var medicin och att allt hörde samman, alla väsen fanns till för – och hörde ihop med – ett annat väsen. På samma sätt ansåg Hildegard att man inte kan skilja på kropp, själ och ande vid behandling av sjukdom.
Den här helhetssynen var grunden till hennes livsåskådning och den egenkomponerade näringsläran. Det gröna från växtriket, örter och medicinalväxter, som bland annat jordrevan, ansåg hon vara extra viktiga delar i kosten och hennes viktigaste livsmedel var dinkel, som hon använde i allt från kakor till gröt. Hildegard dog den 17:e september 1179. Idag är hon helgonförklarad och såväl dinkel som medicinalväxter och helhetssynen på den friska människan, naturen och alltings samhörighet, har fått en renässans. Vissa saker, lite väl sent.
Lammlägg, från Jannelunds gård, i gryta med smaker från Marrakesh och cous-cous, med mynta och jordreva.
4 msk rapsolja
4 lammläggar, tex från Jannelunds gård, som föder upp KRAV-certifierade lamm.
3 dl vatten
2×390 g krossad, ekologisk tomat
2 msk Herbaria kryddblandning ”Tajine Marrekesh”
2 röd lökar
4 klyftor vitlök
2 gula paprikor
1 zucchini
1 aubergine
1 fpr(ca 400 g med spad) kokta bönor, tex kidney
Salt och eventuell grönsaksbuljong, efter smak
Bryn köttet väl runt om i stor gryta. Tillsätt vatten och tomat. Sänk värmen. Grovhacka löken och lägg i grytan med 2 msk kryddblandning. Låt koka upp och småputtra under lock i minst 2-3 timmar. Skär aubergine, zucchini och paprika i stora bitar, ca 2×2 cm. Blanda runt med 1 msk rapsolja i en djup plåt och rosta sen av dem på grill, 250 grader – tills de fått MYCKET färg. Häll sen över i grytan, med de avsköljda bönorna. Låt bli varmt ca 5 minuter. Smaka av och servera. Resultatet är en ganska mild gryta, med mycket smak. Vill man ha mer sting, så ta med krydda och/eller tex chili.
Herbarias kryddor och blandningar finns bland annat på Oliv och te, samt hos Linnea på Söder, men också i deras egen webbshop.
Cous-cous med russin, jordreva och mynta
2 dl fullkorns cous-cous
1 dl ekologiska russin
2 dl vatten
1 msk rapsolja
2 msk saft från ekologisk citron
Ca 0, 5 dl myntablad
Ca 1 dl blad från jordreva
Salt efter smak
Blötlägg cous-cous med russin, olja och citronsaft minst en timma
Hacka mynta och jordreva och blanda i cous-cousen. Låt stå i rumstemperatur medan du dukar, så smakerna kommer fram. Jordreva smakar svagt av mynta och kanske lite timjan, så skotten av min egen mynta, valde jag för att förstärka jordrevans egen smak. Blommorna kan man plocka om man orkar och strö över – de smakar söt och saftigt och mycket fina att dekorera med. Testa att kandera blommorna med äggvita och socker – pilligt, men fint och gott!
Det är gott med tärnad gurka och tomat i cous-cous-salladen, om du vill ha den mer matig.
