En namninsamling har startat för att rädda verksamheten för hörselskadade barn kvar på förskolan Kattungen. Hittills har nära 900 personer skrivit på. Bakgrunden är att kommunen ska flytta verksamheten från lokaler i Birgittaskolan till en annan förskola i Lillån.
Förskolan Kattungen har funnits vid Birgittaskolan i 25 år. Där går barn med någon form av hörselskada samt barn som är hörande men använder teckenspråk. Nu föreslås en flytt av verksamheten. Något som har lett till stor oro bland föräldrarna. En av dem, Jenny, har skrivit ett öppet brev som Örebrokuriren.se publicerar delar ur:
“Hej! Jag heter Jenny och är en orolig mamma till fem barn varav en av dem är hörselskadad. Hon heter J. och är fyra år gammal och går på Kattungens förskola. Även hennes lillasyster V. som är hörande går där. I våras kom det in en stor grupp hörande 1-åringar från hörande familjer som inte använder teckenspråk överhuvudtaget på grund av platsbrist. De sattes in på Kattungen. Pedagogerna blev fler, de tecknar inte alls utan talar bara. Grupperna som varit små och sammansvetsade blev uppdelade mer och mer. J. fröknar har inte ens märkt att hon inte använder hörapparater längre. De tecknar knappt alls. Pedagogerna är blandade hörande, hörselskadade och döva men det ska pratas. J. och V. tecknar mindre.
Jag själv kom till de dövas och hörselskadades värld när jag var 15 år. Jag togs emot med öppna armar, jag var inte konstig eller annorlunda för att jag hade hörapparater. Jag var en av dem och att ha fått lära mig teckenspråket har varit en stor tillgång. Jag vill att J. ska få det på en gång. Vara en del av den teckenspråkiga världen. Jag kan inte ensam här hemma ha det ansvaret för här är det talande språket vårt huvudspråk. I en teckenspråkig miljö med alla möjliga varianter av hörsel och ickehörsel finns ett gemensamt språk; teckenspråket.
Nu för några veckor sen, fick vi veta att barnen ska fasas in på en ny förskola utanför stan, på Klöverängen. Min första tanke var “Vad bra att de får en ny förskola som ligger jäms med marken så de rullstolsburna/funktionshindrade barnen/föräldrarna/anhöriga lätt kan ta sig in och ut utan hiss! Vad bra med ett kapprum i anslutning till lokalerna! Stor och fin utemiljö.
Men. Nu visade det sig att det är en hörande förskola med hörande pedagoger och barn. De här barnen (två avdelningar från Kattungen) som inte är döva ska med hörande teckenspråkiga pedagoger flytta efter sommarlovet till den nya förskolan. Tanken är att barnen och pedagogerna från Kattungen ska lära de nya pedagogerna och barnen teckenspråk?!
Om teckenspråket nästan försvinner på grund av de här hörande barnen som kommit till en teckenspråkig miljö ‘tar bort’ teckenspråket så kommer denna flytt innebära hejdå teckenspråk. När man inte använder teckenspråk eller BEHÖVER det så är det lätt att strunta i det, hur kul det än är att lära sig! Mina barns rätt att få lära sig och umgås med teckenspråkiga barn och vuxna bara *poff* kommer försvinna. Jag vet några hörselskadade föräldrar som har valt att inte flytta med barnen, utan de söker förskolor närmre hemmet. Bland annat J. bästa vän kommer inte följa med i flytten. Det är ett jävla krångel.
Att höra och tala är normen. Kan man inte höra eller tala så kallas man fula saker, blir dumförklarad, är jobbig och en utomstående tvingas anpassa sig. I en teckenspråkig miljö förstår alla varandra. Och anledningen till att de vill ha en ny förskola åt barnen är för att de tycker att det inte kommer tillräckligt med barn som behöver tecken och för att slingorna i lokalerna inte fungerar som det ska.”
Jenny
