Många kvinnor som drabbats av bröstcancer behandlas efter operation med hormonläkemedel. En del patienter är dock resistenta mot de mediciner som skrivs ut, ibland visar det sig först efter flera års användning. Det visar studier genomförda av Anna Göthlin Eremo, forskare i biomedicin vid Örebro universitet.
Hon har undersökt vilka biologiska faktorer som kan ha betydelse för om behandlingen blir framgångsrik eller inte.
Risken att få vissa typer av bröstcancer är starkt kopplad till könshormonet östrogen. Många kvinnor får därför hormonbehandlande läkemedel efter en bröstcanceroperation så att tumören inte ska börja växa igen.
– Hormonberoende bröstcancer drabbar majoriteten av de cirka 8000 kvinnor som varje år får en bröstcancerdiagnos, bara i Sverige. Om vi från början kunde identifiera vilka patienter som har bäst nytta av olika läkemedel, skulle vi slippa onödig behandling med risk för svåra biverkningar.
Anna Göthlin Eremo har jämfört tumörförändringar hos patienter som drabbas av återfall trots behandling med läkemedlet tamoxifen med patienter som inte drabbas. Bland annat tycks patienter som har vissa proteiner svara bättre på behandling än de som saknar dessa proteiner.
– Lyckas vi hitta fler av de biologiska faktorer som förstärker respektive försämrar behandling med tamoxifen, kan vi ge en bättre och mer adekvat vård. Vissa faktorer i tumören talar för en minimal risk för återfall vilket kan innebära att en del patienter inte alls behöver ta hormonbehandlande läkemedel.
– Komplexiteten hos cancerceller är enorm. Det finns många biologiska faktorer som påverkar, både i själva cancercellen och utanför. Att hitta lösningar handlar därför i väldigt hög grad om att lägga pussel. Och att inse att det inte går att använda exakt samma behandling på alla patienter utan att hitta det som fungerar bäst i det specifika fallet, menar Anna.
