Det var många gånger jag vantrivdes på midsommarafton. Eller åtminstone på själva firandet – plocka blommor och sätta dem mellan grenarna och ståltråden var trevligt. Midsommarblomster, blåklockor, smörblommor och lupiner. Det blommade mer när jag var liten. Intensivare. Färggrannare. Prunkande. Allt var större. Högre. Längre. Smörblommebuketterna var famnvida och midsommarstänglarna räckte upp till bröstkorgen.
På samma sätt var det med vintern. Mer snö. Kallare. Bomullsdämpade ljud och knarrande skor. Plogvallarna var som fjällkedjor, redo att bestigas av snowjoggers och fräcka fingerhandskar av fodrad nylon. Snögrottorna var vindlande och ond, bråd död väntade den som kastades ned av herren på täppan.
Små grodor, små gummor och raketen, var även de oproportionerliga och fick mig att känna en förlägen och ofrånkomlig pinsamhet. Trots att alla andra gladeligen sjöng med och hoppade runt med händerna på rumpan – inte det minsta utskämda. Det hjälpte inte, lika lite som det hjälpt i vuxen ålder, att se hur andra har kul och uppenbarligen inte alls känner samma pinsamhet.
När jag fick barn gjorde jag mitt bästa för att ändra på det och lyckades till viss mån. Barn kan öppna dörrar till genvägar, som i sin tur leder till glädje – och nu är det snart dags igen. Mina minsta står inför sitt första ”riktiga” midsommarfirande och trots alla jobbiga minnen och känslor kring varenda högtid, inte minst midsommar, så ser jag fram emot det. Jag ser fram emot Små grodorna.
Kidsen älskar nämligen en poprockig version av den gamla ringdansen, framförd av Mora Träsk, som de alltid diggar till när vi slår på den. Att det är jag som lärt dem att lägga händerna i ryggslutet och hoppa jämfota i takt med musiken, är både motsägelsefullt och alldeles underbart. Jag längtar efter att se dem skutta runt, skrattandes och sökandes mina och andra omhuldande vuxnas blickar, för att få bekräftelse i sin glädje.
Så den här midsommaraftonen ska jag rocka loss tillsammans med mina barn, med ett ”koack-ack-ack” och ett leende på läpparna. Vi ska plocka blommor, höga, färggranna och prunkande och jag ska vara tacksam.
Tacksam över att vi har varandra. Tacksam över att jag inte är den som kommer sitta i mitt kök och se ut i skymningen och känna hur alla verkar gå vidare med sina liv. Som om allt vore som vanligt. Tacksam över att inte vara den med all frågor, alla tankar och alla minnen som snurrar förbi i mitt huvud. Tacksam över att inte vara den som har en sten som bara växer i min mage, upp genom bröstet så att den pressar sig mot min strupe och gör det svårt att andas. Tacksam över att inte känna hur det enda som får den där stenen att försvinna, för en stund,är tårar.
Tårar som är slut.
Brännande tårar som ersatts av en skrikande tystnad. Och de där tankarna. Tankar som långsamt trasar sönder min själ. Tankar som håller mig på helspänn och inte låter mig vila.
Tacksam över att det inte var mitt barn som togs ifrån mig. Som jag inte lyckades rädda, trots att jag kände på mig att något var fel. Trots att jag åkte för att möta henne. Tacksam, så innerligt tacksam, över att inte varit den som bara fann en övergiven moped. En moped, en overklig tomhet och en vibrerande känsla av obehag i maggropen.
Tacksam över att fortfarande ha barn jag kan dansa fånigt kring en lövad stång med. Hur litet är inte mitt problem och hur stor borde inte min tacksamhet vara….
”Fagert är landet som blev vår lott och arvedel. Så firom dess fägring nu med sång och stråkars spel. Så tändom ånyo det hopp som våra fäder närt. För slit och mödor av fröjd och sol ett mått oss beskärt”
(ur Jämtlandssången. Text och musik: Wilhelm Peterson-Berger)
Vila i frid, Lisa Holm.
Mandel – och rabarberkaka
Botten:
Mandelmassa av god kvalitet ca 150 g
Smör 50 g
Salt 1 tsk
Potatismjöl 2 tsk
Sätt ugnen på 225 grader. Riv mandelmassan grovt och sprid ut på ett smörpapper, på en plåt. Baka i ugnen i 5-7 minuter. Vänd/rör om då och då. Det ska bli ordentligt med färg, men inte bränna.
Ta ut mandelmassan och låt svalna. Hacka i maskin, eller med kniv eller lägg i en påse och banka tills det blir smulor av det hela. Tärna kallt smör och kör i snabbhacken några sekunder (eller bearbeta med en gaffel tex). Ned med smulorna, mjölet och saltet, kör igen tills allt blandat sig.
Tryck ut massan i en form och ställ i frysen medan du gör resten av stegen.
Flarn:
Mandelmassa, tunna skivor, 5 st
Skiva mandelmassan i 1-2 mm tunna skivor, lägg på ett smörpapper, på en plåt och baka i 225-gradig ugn ca 3-5 minuter. De ska få bra med färg, utan att bränna. Ta ut och låt svalna.
Fyllning:
Rabarber 400 g
Socker 1 dl
Vaniljpulver (inte socker, lokala företaget Kung Markatta har en bra variant) 1 krm
Kardemumma, malen 2 krm
Skölj, rensa och bita ned rabarbern i 1 cm tjocka bitar. Blanda med sockret och kryddorna i en kastrull. Värm på svag värme under omrörning tills rabarbern börjar vattna sig. Låt sedan rabarberna bli mjuk i sin egen saft. Lägg över kompotten i texen tallrik och låt den bli avkyld.
Italiensk maräng:
Socker, 200 g
Vatten, 50 g
Äggvita, 120 g (4 ägg ca)
Ägg från lokala producenter finna det gott om, både ekologiska och konventionella. Ormesta ägg, Stjernsund och Berga gård är några.
Väg upp vatten och socker och häll upp i en kastrull, men sätt inte på plattan – än. Du behöver en kökstermometer för detta recept!
Rengör en bunke ordentligt, så att inget fett finns kvar i den, torka gärna ur med ättika också. Knäck äggen och separera vitan från gulan – det är mycket viktigt att ingen äggula kommer med i vitan – då kan du få vispa till imorgon utan att det blir maräng. Spara såklart gulorna och gör tex majonnäs, smaksatt med den rökta räkoljan från tidigare recept.
Vispa vitan tills ett hårt skum bildas. Sätt nu på plattan med sockervattnet och låt det koka tills termometern visar 125 grader. Dra igång vispen igen, på låg hastighet och häll den varma sockerlagen i äggviteskummet under vispning. Fortsätt vispa tills massan svalnat, minst 5 minuter. Om du vill kan du nu sänka ned bunken i ett kallt vattenbad och fortsätta vispa tills massan är kall. Nu har du gjort italiensk maräng! Fyll en spritspåse med marängen (den kan förvaras ett par dagar i kylskåp för att sen användas till vad du vill).
Nu är det dags att ta ut bottnen från frysen och baka av den i ca 5 minuter i 225 grader. Låt svalna något innan resten av kakan monteras;
Fördela rabarberkompotten på botten, men lämna 2 cm runt om. Spritsa maräng runt om och uppepå kompotten. Har du en gasbrännare så bränner du av marängen med den, till fin färg – annars kan det fungera att sätta ugnen på högsta värme och grill, skjutas in kakan längst upp och ha koll varje sekund, för att sen vara redo med grytlapparna för att plocka ut den heta kakan.
Bryt flarnen i bitar och ställ ned dem i kakan lite varstans och njut!
