Som inflyttad är det inte alltid man har samma koppling och känsla till sin nya bostadsort. Man ser måhända saker ur ett annat perspektiv än de infödda. Är man det minsta nyfiken till sinnet, frågar och ifrågasätter man troligen både det ena och det andra. Genom mina härfödda vänner, med stort sportintresse, har jag kommit i kontakt med hejarramsor och uttryck, som ter sig vara flitigt använda bland både hockey – och fotbollssupportrar.
Hacka gurka! – låter det när Örebro hockey skall möta de svart-gula VIK:arna från Västerås. Naturligtvis handlar det inte om att göra egen Bostongurka till matchkorven, eller om att hugga ned västeråsare, åtminstone inte bokstavligt talat.Inom sportvärlden kan man ana en viss fientlighet mellan Örebro och Västerås. Men även på mer allmän samhällsnivå råder det månde ett lillebrorskomplex, inför orten som innehar platsen strax framför på listan över Sveriges största städer – numera fuktigt flåsandes i nacken av the runner-up, Örebro.
Skostaden och Gurkstaden.
Som sagt är jag inflyttad och till yttermera visso lika intresserad av inhemsk hockey och fotboll, som jag är av att titta på färg som torkar. Med det sagt hoppas jag inte stöta mig med någon härfödd och hårdför huligan från Örebronx, när jag säger; ”Je suis Gurkstaden!”.
Gurkan förenar oss!
Sist Västerås var en gurkstad värd namnet var på 1930-talet, men det började redan på 1700-talet, då gurkor odlades i alla och envars trädgårdar. Det saltades, syltades och exporterades till själva Hufvudstaden, minsann. Men innan det finns belägg för gurkan utbredning i Sverige. Så tidigt som slutet av 1500-talet odlades gurka i Nyköpingshus, i Hertig Karls trädgårdar.
Hertig Karl ja, som sedermera fick namnet Karl IX, kung av Sverige, han har en alldeles väldigt speciell koppling till Örebro – det var ju han som lät bygga ut fästningen Örebro Hus, till det slott det är idag. Längs Hertig Karls Allé färdas jag var dag, på väg till, eller från, mitt nuvarande jobb. Ett jobb som råkar befinna sig i ett växthus. Ett växthus där det odlas gurka.
Je suis Gurkstaden!
Fermentering är det nya och fräcka ordet på allas läppar! Åtminstone om man jobbar med mat, eller är intresserad av mat. Allt ska fermenteras och jäsas på ett eller annat sätt. Pah! – utropar Svensson, vad är det för tjafs, kan vi inte bara äta mat som vanligt? Varför ska allt krånglas till? Vad bryr jag mig om trender och nymodigheter!
Men ur led är tiden; Bush och Clinton kämpar återigen om att bli världens mäktigaste man (eller kvinna), Jurassic Park går på bio och i höst kommer både Terminator och Stjärnornas krig att ha premiär i en biosalong nära dig. Ur led är tiden! Och inte är det särskilt nytt eller modernt det här med fermentering heller. Det är inte ens ovanligt – fil, ost, te, kaffe, öl, salami och penicillin – är några exempel på vanligt förekommande saker som är fermenterade.
Det fina ordet handlar helt enkelt om att nyttiga bakterier hargivits förutsättningar att trivas och på så sätt trycka undan de onyttiga – en teknik använd sedan gammalt, men icke desto mindre trendigt.
Jag har syrat gurka, på ett lite annat sätt än den klassiska Västeråsgurkan. Det är enkelt, så nu när gurkorna kommer, testa att öka på dess nyttighet och spara på sommaren lite längre:
Syrade gurkstavar, med fänkål och vitlök.
Vid syrning av grönsaker använder man oftast 1-3% salt. Under 1% kan medföra att de otrevliga bakterierna trivs. Procentsatsen räknar man ut genom att väga den mängd grönsaker man ska syra, dvs det som är skalat och rivet (eller hur man nu vill göra) och utifrån den vikten tar man fram 1% salt. Saltet skall vara utan jod och gärna havssalt. Grönsakerna innehåller mer nyttiga bakterier om de är ekologiska, pgabesprutningen av de konventionella. Förutom detta är det viktigt att grönsakerna fermenteras utan kontakt med luft, dvsunder ett lager av vätska. Man kan använda vanliga glasburkar med skruvlock, så inga speciella kärl behövs. Vidare är temperaturen viktig; vanlig rumstemperatur är bra att börja processen i, sen kan burken stå framme i allt från 2 dagar till 2 veckor, helst mörkt, för att sedan flyttas till runt ca 16 grader – typ matkällare eller liknande. Efter ytterligare 4-6 veckor kan man flytta det hela till en kyl, eller låta det stå kvar i 16 grader.
De här gurkstavarna kan du käka om en vecka, eller om bara några dagar – då är de krispiga och friska i smaken – men de vinner på att lagras minst en månad. Så länge jäsningen kommit igång, så är det bara att mumsa på!
Slanggurka, snoppad och urkärnad 500 g (ca 700 innan rensning)
Jodfritt salt, 5 g
Vtlöksklyftor, 1- 2 st (släng i några korn salt extra då!)
Fänkålsfrön, hela 1 tsk
Senapskorn, gula, 1 tsk
Ev saltlag
Dela gurkan på längden och ta ur kärnorna med en sked (spara gärna kärnorna och mixa i en gazpacho, eller drick upp det helt enkelt – superbra törstsläckare!). Skär gurkan i stavar (som passar din burk i längd, med plats för minst 1 cm vätska under locket). Krossa fänkål och senap lite slarvigt i t.ex. en mortel. Lägg gurkan, saltet och kryddorna i en påse och massera runt en stund. Pressa ur luften och knyt ihop påsen. Ställ gärna något tungt ovanpå (morteln?) och låt stå framme i ca 1 timma.
Nu har det bildats vätska i påsen. Gör ett hål och häll ut vätskan i ett kärl (den ska alltså sparas!). Ställ gurkstavarna i en ren glasburk. Stavarna ska stå så tätt att du knappt får ned den sista i burken. Häll på vätskan. Om vätskan inte täcker, så kan du tillsätta en 1%-ig saltlag, som du kokat upp och kylt ned innan.
Sätt på locket, ställ på ett fat, eller tallrik i skafferiet. Förhoppningsvis börjar det bubbla om en till två dagar, lättaev på locket lite då och då.
Njut av de levande och gottgörande bakterierna, ihop med smetana och lite honung – en snaps iskall vodka ska visst passa bra till också 😉
