Jjääll! Jjääll, babba, jjäll! Lukas står uppflugen på en slags hylla, som är lutad mot en odlingsbänk. Hans knallgula galonjacka är ett utropstecken mot den grå och ösregniga verkligheten. Kapuschongen hänger ned över hans ena öga och med det andra kikar han ut under den droppande kanten. Ju mer han försöker söka min blick, genom att böja nacken bakåt, ju mer skymmer kapuschongen synen. Han har något vilt och vädjande i blicken. Han kommer inte ned.
– Jjäll, babba, jjäll!
Ute på landet, strax innan Storstenshöjden, ligger det ekologiska odlingskollektivet vi gått med i. Under någorlunda ordnade former hjälps medlemmarna åt med rensning, grävning, gödsling, gallring, samt ett och annat bygge. Det är en bra deal, rent ekonomiskt, på hur mycket grönsaker man får för pengarna. Då mäter jag inte tid i pengar – men även där är dealen bra. Allt beror såklart på hur stor skörden blir, vilket är avhängigt vädret, men det även påverkas av hur mycket tid och kunskap vi bidrar med.
Grönsaker finns det gott om i butikerna, till en förhållandevis liten tidsinvestering. Samma sak gäller såklart för mjölk, kött och fisk. Till en lite högre peng, men med lika liten tidsinvestering, tar vi för givet att mjölklitern ska finnas där, för oss att ta – för en guldtia per liter. Det finns de som vill att vi ska betala en krona till per liter mjölk och ge den till bonden. För cirka 12 kronor får man en liter ekologisk mjölk. Lägg till en krona och mjölkkrisen är över i ett nafs!
Eller? Det beror förstås på vad man lägger in för mening i ordet kris.
Att svenska mjölkbönder inte får nog mycket pengar av mejerierna för att leva på sitt arbete? Att produktionen av animaliskt protein är ett av de största hoten mot klimatet på planeten? Att den nu överdrivna konsumtionen av sagda protein – däribland komjölk – är en av de största orsakerna till såväl hjärt – & kärlsjukdomar, som tjocktarmscancer? Att en mjölkko spenderar sitt avsevärt förkortade liv, ständigt havande, ständigt mjölkade och instängda till största delen av året, separerade från sina avkommor (de som mjölken egentligen är avsedd för)?
Det beror på vilket perspektiv man tar, helt enkelt.
Oavsett perspektiv är prisskillnaden mellan animaliskt protein och vegetabiliskt dito på tok för liten. En schematisk bild över alla produktionssteg som leder fram till en liter mjölk är otroligt stor och komplicerad. Och då har inte steget fram till konsumentens hem och/eller stegen som kort sagt sammanfattas ”svinn” och ”destruktion” ens tagits med, för det mesta. Den lilla rutan som borde innehålla något i stil med; ”Kalven förs bort efter två dagar, till en annan gård, där den växer till sig i 6 månader, innan den slaktas”, har jag aldrig sett på ett sådant schema.
Och förresten, hur komplicerad den där schematiska bilden än är, så är det bara en bild på en dataskärm och säger väldigt lite om de mjuka värdena. Arbetet, tiden och det eventuella lidandet både människor och djur måste bidra med för att vi ska leva i det överflöd vi gör, finns inte med.
Något av det enklaste man kan laga till och samtidigt något av det godaste man kan äta, är nykokt färskpotatis med en klick smör och lite salt. Kanske lite finskuren dill också. Få ingredienser och förhållandevis okomplicerad matlagning.
Eller?
Det beror på vilket perspektiv man tar.
Det mycket arbete bakom en kastrull potatis. Mycket vatten, gödsel, bekämpningsmedel, transporter och timmar och åter timmar av arbete. En klick smör. Ta mjölkschemat och läggtill några steg, så har du det. För att inte tala om salt….och dill….
Ändå förväntar vi oss att färskpotatis ska kosta en krona kilot, minst någon gång per sommar. En krona? För en primör som i det närmaste upphöjs till något heligt i Svedala, om somrarna. Det är snett. Skevt. En extra krona till mjölkbonden, mensisådär 15 kronor för lite till potatisbonden. Berätta för mig hur det går ihop – för jag fattar det inte.
Man ser nog saker på ett annat sätt när man odlar egna grönsaker. Tror jag. Man kastar i alla fall inte bort fullt ätbar rödbetsblast, som man nyss gallrat, ståendes i regnet på sina knän i myllan. Åtminstone inte lika lättvindigt. Bra mat tar tid. Och jag pratar inte om tiden du lägger på att storhandla en gång i veckan.
”You make up your mind, you choose the chance you take You ride to where the highway ends and the desert breaks Out on to an open road you ride until the day You learn to sleep at night with the price you pay”.
Bruce Springsteen; ”The Price you pay”, från albumet The River
Friterad rödbetsblast och rädisa, med brynt soja – &ättikssmör
Vatten 1 dl
Vetemjöl, ca ¾ dl
Bakpulver 1 tsk
Pankho (asiatiskt ströbröd), ca 2 dl
Rapsolja till fritering
Smör ca 100 g
Fisksås (kan uteslutas) 1 krm
Ättika, 24 %, 1 droppe
Kinesisk soja, 1 tsk
Utgallrad rödbetsblast (10-15 cm långa) 6 st
Rädisa, med 4-5 cm blast kvar, 10 st
Salt
Nymalen svartpeppar
Börja med att bryna smöret; lägg smöret i en kastrull och bryn på hög värme. Använd gärna en termometer. Vid 160 grader är det klart. Annars, ha koll och ta bort när det börjar bildas bruna flagor på botten. Häll över i tex en djup tallrik, låt stå framme i ca 30 minuter. Tillsätt sen övriga ingredienser, rör om och ställ i kylen ca 15 minuter. Kolla så smöret har stelnat något, tag i sådant fall ut ur kylen och rör om ordentligt. Det färdiga resultatet är en trögflytande ”dip”.
Under tiden smöret kallnar, blanda ihop vatten och mjöl till entrögflytande ”redning” utan klumpar. Rör i bakpulver och lite salt. Häll upp lite pankho på en tallrik och ställ en ren tallrik bredvid. Doppa de sköljda och rensade rödbetsblasten i redningen – det behöver dock inte täcka hela grönsaken. Låt överskottet rinna av. Lägg den doppade grönsaken på tallriken med pankho och strö på lite mer ströbröd – det är bra om det är redning och pankho överallt, men inte perfekt täckt, utan lite ”slarvigt”. Rädisan delade jag som ett kryss, utan att skära igenom, innan panering.
Hetta upp oljan till 180 grader i en kastrull (hur mycket beror på hur stor kastrull du använder, men det är bra om det är 5-6 cm olja från botten räknat) Utan termometer så kan man kontrollera med tex en bit vitt bröd – blir brödet gyllene på en minut är det bra temperatur på oljan.
Med tex en kockpincett eller dylikt, doppas de panerade grönsakerna i oljan. Vänd dem gärna någon gång så att de blir friterade runt om. När allt fått fin färg, fiskar du upp dem och lägger på några lager av hushållspapper, salta och peppra. Fortsätt fritera tills allt är klart. Servera med smöret.
Tips: i stort sett allt går att fritera såhär; sparris, spenatblad, salvia, persilja, salladslök, etc, etc.
