– Att säga att fakta är sant och fiktion är påhittat är en för enkel tolkning i litteraturen. Ett exempel som visar detta är att man inte flyttar historiska böcker som visat sig felaktiga till hyllorna för fiktion i våra bibliotek, säger Greger Andersson, professor i litteraturvetenskap vid Örebro universitet.
– Fakta och fiktion måste istället relateras till författarens anspråk och syfte med texten. Och det är viktigt att läsaren vet vad författaren har för syfte. Om det är fiktion eller fakta. Flera debatter, till exempel den om Liza Marklunds Gömda, handlar om just detta. Att läsaren känner sig lurad, påpekar Greger Andersson.
– Romanen kan inte användas som historiebok men den kan lära oss mycket om en viss tid och om människor som levde då, tillägger Christina Carlsson Wetterberg, professor i historia. Greger Andersson tar Selma Lagerlöfs Jerusalemböcker som ett exempel här.
– Selma Lagerlöf fascinerades av vad som har kallats Sveriges minsta utvandring. 37 bönder från Nås i Dalarna emigrerade till Jerusalem 1896. Hon reste såväl till Nås som till Jerusalem för att göra efterforskningar och samla fakta. Men hon ville inte skriva en dokumentärskildring utan ett episkt verk om uppbrott, kärlek, offer och längtan efter ett rättfärdigt liv. Hon ville göra fakta till fiktion och konst utan att behöva hålla sig till sanningen. Ändå förmedlar hon en bild av de spänningar religiösa väckelserörelser skapat och skapar, enligt Greger Andersson.
