Kvinnan var kort och skulle kunna beskrivas med ordet ”petite”, utan att för den skull påminna om någon litet och hjälplöst. Snarare utstrålade varje rörelse hennes kropp utförde styrka, på ett målmedvetet och bestämt sätt. Detta i kombination med ett vägvinnande, följsamt och nästan graciöst rörelsemönster, utgjorde en fröjd för ögat att betrakta. När hon utförde sina sysslor, var det nästan som att iaktta en dans av något slag. Det svarta håret var samlat i en tjock fläta, som hängde ned över hennes vänstra axel, ned över bröstet. Läderremmar och små smycken av enklare sort var inflätade i håret.
Hennes styrka och dansanta rörelsemönster påverkades inte alls av den vackert utsmyckade ryggsäcken hon bar på. Egentligen var det ingen ryggsäck, utan en bärsele för barn, vilket de små mörka ögonen som tittade ut ovanför tyget bekräftade. Kvinnan tillhörde indianstammen narrangasetter, som levde på Rhode Island, Nordamerika. Barnselen kallades på deras språk för Papoose, ett ord som används än idag i det engelska språket.
Papoose är alltså ett låneord från narrangasett, precis som moose (älg), quahog (en slags mussla) och squash (eller zucchini). Narrangasetterna var den mäktigaste indianstammen i New England på 1600-talet, men blev i det närmaste utplånade i flera krig, bland annat King Philip´s war– ett krig mellan den amerikanska urbefolkningen och nybyggande engelsmän. Ett par tusen ättlingar finns kvar och lever bland annat i reservat i Rhode Island. Tack vare Roger Williams, en utvandrad missionär, har språket förts vidare, bland annat i boken ”A key into the language of America”.
Williams missionsarbete fokuserade på att omvända urbefolkningen, något han snart ändrade uppfattning om, efter att ha lärt sig både narrangasetternas språk och deras kultur – han kom helt enkelt fram till att deras kultur och tro var lika mycket värda som hans egna.
”Boast not proud English, of thy birth & blood;
Thy brother Indian is by birth as Good.
Of one blood God made Him, and Thee and All,
As wise, as fair, as strong, as personal.”
Narrangasetterna hade en tradition av att låta andra än biologiska ättlingar ingå i stammen. Genom giftermål kunde vem som helst bli medlem av stammen. På samma sätt var det inget konstigt för dem att låta afrikaner, det av engelsmännen förslavade folket, tas upp och bli fullvärdiga medlemmar. Narrangasetternas sätt att se på sig själva var mer som en nation, snarare än som en ras. Det senare insåg Williams, måhända, medan övriga nybyggare och institutioner hade svårare att greppa konceptet. Det har de än idag.
I slutet av 1800-talet, ville staten förvägra narrangasetterna sitt ursprung som indianer – eftersom de ansåg att de var för uppblandade med andra raser. Man ville ge dem epitetet ”neger”, av flera skäl, som troligen hade med makt och slaveri att göra. Narrangasetterna kämpade emot beslutet, stolta över sitt ursprung av hövdingar och krigare. Vi såg den afrikanske mannens svårigheter och sträckte ut en hjälpande hand till honom och låt på så vis hans blod blandas med vårt, men så länge en droppe av vårt blod kommer från våra förfäder är vi indianer.
De var insiktsfulla, narrangasetterna. Stolta och hjälpsamma var de en nation av många raser. Stolta – inte rädda för andra kulturer och människor, insåg de det vettiga i att sträcka ut en hand och bli starkare tillsammans.
Jag tycker att det skulle passa med fler bilder av squashfrukter i tunnelbanan, vackra, goda och med ett dolt budskap om förbrödring och acceptans.
Det är skördetid för zucchinin, i vår lilla odlingslott. Man kan göra mycket av den goda och omtyckta frukten. Såhär gjorde jag en enkel middag för familjen:
Tortilla med zucchini
Zucchini (eller squash), två små
Gul lök, 1 st
Vitlök, 2 klyftor
Ägg 5 st
Vegan matgrädde eller annan grädde 1 dl
Ost, riven, typ lagrad Herrgård eller annan hårdost, 2 dl
Rapsolja till stekning
Salt
Svartpeppar
Smörpapper
Springform
Skala och skiva lökarna. Stek dem på låg värme i en stekpanna. Skiva under tiden zucchinin i tunna slantar, ca 3 mm tjocka. När löken är mjuk, ta undan den, häll i lite mer rapsolja i panna och höj värmen. Stek sedan zucchinin hastigt, skaka pannan så slantarna blir jämt stekta. När zucchinin börjar mjukna lite (efter ca 3 minuter), så häll över slantarna på en tallrik, så att de svalnar av fortare.
Vispa ihop ägg och grädde.
Under tiden tar du fram smörpappret och viker det på mitten. Vik det igen på mitten och vik sedan till en trekant, med spetsen i det ”stängda” hörnet. Vik ett par gånger till, i trekanter. Måtta in spetsen i mitten av springformen och markera vart kanten av formen börjar. Klipp eller riv av papperet vid markeringen och veckla ut – har du gjort rätt så har du fått ett runt papper som är lite större än formen. Olja in formen lätt, eller spreja med en fettsprej. Det gör att papperet ligger kvar när du trycker ned det i formen.
Lägg zucchiniskivorna snyggt omlott i cirklar, tills du täckt botten. Lägg på löken. Strö på ett lager ost och hälften av äggstanningen. Upprepa proceduren.
Skjutsa sen in springformen i ugnen på 150 grader i ca 30 minuter. Tag ut och låt svalna något. Stjälp över på ett uppläggningsfat och ät direkt (kanske med lite snigeläten sallad och spenat från din egen odling, olja och balsamvinäger, som jag gjorde), eller kyl ned och servera som god förrätt.
