I min ungdoms Östersund fanns det några skivbutiker, som krängde vinylplattor. Det var Wallentins, Guntans och Skivhörnan. Visst sålde Åhlens och Akademibokhandeln skivor de också, men skivbutikerna var specialiserade på just musik, både på vinyl och kassett. Skivhörnan låg längst nere på Stortorget, som namnet skvallrar om, på hörnet ut mot Samuel Permans gata.
Guntans skivaffär låg däremot på en av de mindre gatorna, en bit in i det gamla Östersund, med träkåkar och gamla byggnader runt om, Storgatan 34 för att vara exakt. Den vita skylten var prydd av ett tecknat älghuvud, med texten ”Guntans”. Ägaren, som jag inte minns namnet på, var en korpulent herre i fyrtioårs åldern. Han hade långt grått hår, som jag uppfattade som fett, kanske av någon slags hårprodukt. Men troligen inte. Hans lunch bestod för det mesta av kebabtallrik från någon av de närbelägna och smått mytomspunna kebabhaken i Östersund. Eller grillkorv och mos. Lunchen intogs för det mesta ståendes vid kassan, eller på den lilla, lilla toaletten strax bredvid. Toaletten var av karaktären som i folkmun kallas ”skithus” eller dass, icke att förväxlas med badrum eller toilette. Att gå in i sagda rum, efter att mannen med det grå håret varit där (mannen som mest troligen var laktosintolerant, eller vars matsmältningssystem inte hanterade fet snabbmat på stående fot, så väldigt bra) var en upplevelse som inte behöver beskrivas närmre. Men som ändå är värd att nämna.
Här spenderade jag en vecka på prao i åttan. De skivor som var nyheter och därmed spelades hela veckan, är för evigt förknippade med Guntans. Det var ”500 miles” med the Hooters och ”The road to hell” med Chris Rea. Året var 1989. Jag vet inte när Guntans slog igen, men Skivhörnan tog ned skylten på deras 25-årsjubileum, 2008. Skivhörnan-Morgan sa i en intervju i ÖP att den enda anledningen till att de överlevt så länge var stadens rika musikliv, ”men det är ingen framtidsbransch”. När de stängde var de den näst sista skivaffären i Norrland. Skivaffärerna byttes ut mot andra verksamheter, de gallrades bort. Det är en naturlig del av utvecklingen. Numera är musik till försäljning oftast strikt digital, dvs inte fysisk och vad som skulle kommit efter CD-skivan, kan jag inte uttala mig om. Det jag däremot kan säga är att trots det strikt digitala, så upprepar sig historien. Samma musik säljs om och om igen och klassiker får en ny försäljnings-topp när ett nytt format lanseras och blir populärt – oavsett om det är i form av streaming, iTunesfiler eller CD-skivor. När CD-skivan blev kommersiell, ville såklart alla ha sina gamla album även i det nya formatet och vinylen förpassades till en drickaback i källaren. Samma musik såldes igen.
Vinylen gallrades bort. Men nu har den fått en renässans och intresset för det gamla formatet har inte varit större sen CD-skivan slog igenom ordentligt i slutet av 80-talet. Spännande fakta i sammanhanget, är att när den första CD-spelaren lanserades 1982, så var det med Billy Joels album ”52nd street”, men egentligen så var den första CD-skivan ”The visistors”, med ABBA.
Det går trender i allt. Även grönsaker. Numera är de bortgallrade grönsakerna och frukterna på tapeten, efter att tidigare ha levt ett liv i skymundan. Självklart bottnar det i en rörelse mot det onödiga och huvudlösa svinnet. Men jag vill gärna tro att det också har att göra med ett uppror mot konformismen i butikerna, EU-standard och annat dravel. Kanske är det också ett uttryck för en större acceptans och önskan efter olikheter och nonkonformism?
Man kan ju hoppas. Jag blir i alla fall mycket gladare och mer inspirerad av grönsaker med udda och spännande former, än de som ser exakt likadana ut. Jag tycker inte att ”Uglyveggies” är ett passande epitet. Jag tycker de är vackra.
Det här är inte så mycket ett recept, som det är en inspiration, en skiss, en tanke. Ett förslag.
Jag brukar skära grönsaker (om de alls behöver skäras, det har lite med storlek och om man vill ha alla grönsaker klara samtidigt, eller ej) så att deras former syns, även efter man delat dem. Blanda rotsaker och potatis i en långpanna med lite rapsolja, nymalen vitpeppar, blandade örter, lagerblad, vitlöksklyftor, salt och några tjocka skivor citron. Tjoffa in i ugnen på minst 200 grader. Ta ut när de fått färg och börjat bli mjuka. Passar till allt!
