Jag upptäckte det när jag i ett försök att vara lite nyttig, bytte ut chipsen mot grönsaker till min dip. Inga världsomvälvande grejer, det där med att dippa grönsaker, men den här gången hade jag, förutom morot, blomkål och gurka, även köpt kålrabbi av någon anledning. Den friska, fräscha och otroligt krispiga rovan överraskade mig med sin saftiga syrlighet, som påminner om äpple, samtidigt som den har en ganska tydlig pepprighet. Den vackra grönsaken blev snabbt en favorit.
Kålrabbin ska vara en korsning mellan just kål och kålrot, men det finns också uppgifter om att det är majrova som givit den runda formen och peppriga tonen. I butiken förekommer den oftast med blasten avskuren och ser ganska annorlunda ut, med sina bladärr, som skär genom knölens sidor. Ser man den nyskördad eller växande ur jorden, är det väldigt uppenbart vart dessa ärr kommer från. Blasten är stor och ståtlig och skjuter upp ur knölens skal, runt om.
Jag har haft den stora glädjen att få se flera kålrabbisar växa upp i sommar. Både gröna och purpurfärgade. De senare är verkligen ett bevis på naturens fantastiska förmåga att skapa mångfald och skönhet. Jag menar; ur jorden ploppar purpufärgade knölar med coola former fram, nästan av sig själv! Det hade ingen designer kommit på. Purpur, liksom.
Fruktens namn kommer såklart från tyskans ord för kål; kohloch rova; rübe. Jag kan inte tala om eller tänka på kålrabbi utan att få en bild av en korksruvskäggig rabbi.
Rabbi, eller rabbin, som det också heter, är hebreiska för ”mästare” eller ”min mästare”. Det är också namnet, som många säkert vet, på en judisk präst. Eller nä, det är det ju inte, en präst alltså, utan namnet på en rättslärd människa. En slags lärare, snarare än en präst. Präster inom judendomen kan dock kallas för kohen, ett ord jag tycker påminner om kohl, eller kål. Så frågan är vart dess namn verkligen kommer från. Kohen, förresten, är en beteckning på manliga ättlingar till Aron, Moses storebror. Namnet är också ett vanligt judiskt efternamn, med varianter som Cohen och Kuhn.
Tja, ett ganska passande sammanhang för den fantastiska kålrabbin, helt enkelt. En lärd mästare, med samma namn som en tysk förbundskansler och kopplingar till Moses, Leonard Cohen och kung David.
Hallelujah!
Now I’ve heard there was a secret chord that David played, and it pleased the Lord But you don’t really care for music, do you? – Leonard Cohen
Fylld ugnsbakad kålrabbi
Kålrabbi, ca 4 stora, eller några små
Kikärtor, kokta, 1 förpackning
Rapsolja, 1 msk till fyllning och lite till att smörja plåten med
Citron, 0, 5 stycken, både saft och skal
Vitlök, 1 klyfta
Cashewnötter, osaltade, 1 dl
Bjäst (finns i hälsokostbutiken), 2 msk
Örtsalt, smak
Svartpeppar, smak
Persilja, hackad, ca 0,5 dl
Skär av botten på kålrabbin, så de kan stå stadigt. Ställ dem på en smord plåt och ställ in dem i ugnen på 175 grader i 45 – 60 minuter (om du har en termometer så ska den visa minst 96 grader när rovan är klar).
Under tiden mixar du cashewnötterna tills små fina smulor bildas. Mortla bjästen med örtsaltet till ett pulver och blanda det med nöthacket och ställ åt sidan. Häll av och skölj kikärtorna. Lägg dem i mixern. Riv skalet från citronen och spara det. Pressa citronen över kikärtorna, tillsätt 1 msk olja och vitlöksklyftan. När kålrabbin är färdig, tar du ut dem ur ugnen och höjer värmen till 200 grader. Skär av toppen och skär sedan runt om på insidan av skalet, så att köttet lossnar. Lägg köttet i mixern med kikärtorna och mixa till en finhackad röra. Blanda i citronskal, persilja, peppar och salt och smaka av.
Fyll de nu tomma kålrabbiskalen med röran och ställ in i ugnen i ca 10-15 minuter. Strö över rikligt med cashewhackoch njut.
Man kan byta ut cashewhacket mot tex parmesan och smör, om man vill
