Sverige bär på en stolt uppfinnartradition alltsedan Alfred Nobels dagar och utgör något av uppfinningarnas Mecka med världens blickar särskilt riktade mot sig i samband med de årliga Nobelfestligheterna! Sverige tillhör också de länder i världen som alltjämt ligger i framkanten när det gäller innovationer och intar en toppposition i EU:s innovationsliga under de senaste åren. Dessa bertraktas som en gigantisk vinstgenerator för stat och samhälle med etablering av nya företag, ökad sysselsättning och ett ökat skatteunderlag. Historien ger oss exempel som dynamiten, gasfyren, kullagret och pacemakern.
Nu höjs dock alltmer alarmerade röster från forskarhåll över att Sverige i dagsläget börjar tappa i innovationskraft där innovativa näringar minskar i förhållande till utvecklingen i omvärlden. Detta trots stora satsningar på forskning och utveckling? Problemet är allvarligt då tillväxt och välfärd skapas genom utveckling och framväxten av främst nya småföretag. Under de närmaste åren kommer därför antalet lönsamma innovationer vara helt avgörande om ett land blomstrar eller stagnerar. För de länder som hamnar i stagnation innebär det arbetslöshet, minskade skatteintäkter och därmed minskad välfärd. Framtiden ligger i allas våra händer.
Ett innovationsvänligt och hållbart samhälle behöver därför skapa goda grundförutsättningar för ett vidare fält av aktörer – såväl forskningen inom universitet och högskola och framförallt för de många fristående uppfinnare som får ytterst lite uppmuntran av dagens innovationspolitik. Närmare 16 miljarder lägger staten årligen på universitet och högskolor med en betydligt blygsammare satsning på enskilda uppfinnare.
Här finns en enorm och outnyttjad idékraft som ligger och gror ute i den svenska uppfinnarmyllan som i dagsläget enl. studier från Reforminstitutet likväl står för drygt en tredjedel av de banbrytande uppfinningarna där samtidigt universiteten bara svarar för 20 procent. Resten står privata företag för. Från skilda forskarhåll framförs därför krav om att den svenska innovationspolitiken måste ändra kursriktning för att bli mer s.k. evidensbaserad, dvs. att regeringen följer upp Reforminstitutets analys och mer löpande tar reda på vilka innovationer som tas fram i Sverige och hur den bakomliggande processen ser ut?
I decennier har svensk forsknings- och innovationspolitik fördelat stora belopp mer urskillningslöst utan närmare insikter var och i vilka sammanhang de viktigaste innovationerna skapas? Det duger därför inte längre att ge ännu mer stöd till miljöer som skapar få innovationer. Det här bör kunna utgöra en av flera utmaningar för det av regeringen nyligen tillsatta innovationsrådet med bl.a. en strävan att uppmuntra och öka antalet innovationer från enskilda uppfinnare liksom att se över skolans roll i ar- betet med att öka Sveriges innovationskraft.
Om Sverige ska lyckas återta sin position som världens ledande innovationsland så handlar det ytterst om en mobilisering på bred front som tillåter skaparkrafterna i det svenska samhället att flöda mera fritt och ohämmat där nya idéer ges möjlighet att blomma ut i ett alltmer innovationsvänligt klimat! Det är Sveriges stora ödesfråga.
Hans Luthman debattör och författare
