Grammofonen, bandspelaren och vardagsrummet spelar alla avgörande roller för hur vi uppfattar musik. Ulrik Volgsten, professor i musikvetenskap på Örebro universitet, har fått 3,6 miljoner kronor av Vetenskapsrådet för att leda ett forskarlag som ska reda ut hur musiken kommit att bli en så viktig del av våra liv. A
– tt lyssna på musik i ensamhet, i sitt privata vardagsrum sågs vid 1900-talets början som något nytt, annorlunda och konstigt eftersom musik då uppfattades som en social aktivitet. Musik var en händelse, precis som en fotbollsmatch, förklarar Ulrik Volgsten och påpekar att fonografen, grammofonens moder, inte var tänkt för musik, utan som ett sätt att spela in tal. Inspelad musik ansågs som en kuriös bieffekt medan fonografen var tänkt för till exempel träna vältalighet, berättar han.
Finrummet omvandlades till vardagsrum under förra seklets första del samtidigt som ny teknik gjorde det möjligt att lyssna på inspelad musik. På 1950-talet uppgraderas tekniken med bandspelaren som än mer tänjde på ramarna genom att göra det möjligt att spela in och lyssna på egen musik. På 70-talet var musikapparaterna en del av vardagen i de flesta svenska hem.
