“Det sista året i en mandatperiod innebär en tillbakablickande resumé, att formulera framtidsvisioner samt att positionera och tydliggöra skillnad mellan våra olika politiska ideologier. Många av oss politiker ägnar således viss tid åt att berätta om vår egen förträffliga betydelse för samhällsutvecklingen. Det ligger inbyggt i politikens natur och system att marknadsföra sig enligt dessa principer – någon har underfundigt kallat denna tid för ”populismens julafton”…
Vi politiker är stundom ganska förträffliga nämligen. I alla fall kan det tolkas så om man läser våra debattartiklar, insändare eller följer oss på sociala medier. Väldigt få av dessa våra budskap andas väldigt sällan, eller aldrig, ögonblick av självrannsakan eller reflektion kring huruvida ett beslut var rätt eller fel. Kommentaren ”gör om, gör rätt” handlar alltid, utan undantag, om att andra skall bättra sig. Kritiken är alltid adresserad motståndarlaget. Det är politikens och valrörelsen logik.
Missförstå mig rätt. Jag vill också (likt de flesta) vara förträfflig! Jag vill också att andra ska tycka att jag gör ett bra arbete. Men jag inser också att denna önskan delvis gagnar mitt eget ego, inte det jag uträttar eller dem jag företräder.
Jag kan skriva ett otal debattartiklar i självhyllande syfte, eller adressera icke-önskade orsaksförklaringar till alla andra än mig själv. Det är dock inte jag som har tolkningsföreträde kring min egen insats – det har andra. Jag är däremot helt beroende av andra – av andras kunskap, av goda relationer, av tillit i samarbeten och överenskommelser.
Somliga dagar är jag mycket nöjd med mina insatser i politiken, ibland snuddar den vid egots förträfflighet. Men väldigt många andra dagar vet jag att jag kunde gjort bättre och mer. Oftast är känslan inte förträfflighet, snarare djup otillräcklighet.
Det är min övertygelse att valrörelsen blir mer informativ, mycket roligare, mindre arbetsam och till och med mer rättvis om vi politiker ägnar mer tid åt att berätta om våra förslag och måla upp vår vision, istället för att ägna spaltmetrar åt att svartmåla andra. Negativ kampanj som endast syftar till att smutskasta och skapa tvivel kring motståndarnas kompetens och personliga egenskaper är förödande och tillhör inte det demokratiska systemet – det gör däremot argument, diskussion, motförslag samt att hålla en god ton i samtalet. För även om många av oss vill fortsätta vara med och forma ett framtida samhälle på det sätt vi själva är övertygade är bästa sättet – finns det faktiskt goda idéer utanför vår egen politiska sfär. Det är både klädsamt och rent av anständigt att ibland erkänna det.
Samarbete är således viktigt för att få något uträttat överhuvudtaget. Samarbete med, och respekt för de tjänstemän och sakkunniga som arbetar heltid med att förse oss politiker med underlag för beslut. Samarbete och ett gott samtalsklimat med fackliga företrädare och de anställda i de verksamheter vi företräder. Det handlar också om respekt och stundom samarbete med andra partier, inte minst oppositionspartierna, i långsiktiga politiskt strategiska frågor – för att undanröja att verksamheterna också lever i mandatperioder där tagna beslut rivs upp efter ett val. Tro mig – det är fullt möjligt att komma överens i många frågor, om man lägger den så ödesdigra politiska prestigen åt sidan och intar en mer pragmatisk inställning till en komplex värld där inget är så enkelt svart-vitt som det stundom framställs. Jag är långt ifrån ensam i den ambitionen, men jag ansvarar för att sätta en god ton i det politiska sammanhang jag rör mig i. Alltid, och alla dagar, oavsett hur förträfflig man stundom anser sig vara.
Tänk om det är vi själva som ansvarar för det politiska klimatet, för att förändra tonläget, förhållningssättet i valrörelsen? Tänk om det är så att det är oss själva det handlar om – inte om motståndaren på andra sidan? Retoriska frågor givetvis.
Låt valrörelsen 2018 bli till den renhåriga, informativa och högtidliga tid den förtjänar att vara. Låt oss hålla de demokratiska principer vi själva företräder högt. Vi ska gemensamt välja vilka som skall få förtroendet att styra de kommande fyra åren. Låt oss göra precis det och inte ägna destruktiv tid åt att verbalt krossa varandra.
Låt oss vara de politiker som andra kan tänka sig att rösta på. Men framför allt – låt oss vara de politiker vi själva skulle kunna tänka oss att rösta på! Vi, väljarna och det demokratiska systemet förtjänar det sannerligen”.
Marie Magnusson (KD), Ordförande Förskolenämnden
