Summer Songwriting Camp – studenter från Charleston och Örebro skapar musik tillsammans

I måndags drog Black Belt Summer Songwriting Camp i gång på Musikhögskolan vid Örebro universitet. Under två veckor ska åtta studenter från USA och åtta från Örebro både skriva musik tillsammans – och hitta sin musikaliska identitet.

– Jag vill att deltagarna går på djupet, säger arrangören Jan Sparby.

Black Belt Summer Songwriting Camp anordnas av Iphigenia Publishing AB i samarbete med Örebro universitet och pågår under vecka 28 och 29.

Jan Sparby, som är programansvarig för musikproduktionsprogrammet vid Musikhögskolan, är den som håller i trådarna.

– Det handlar om att få till ett musikaliskt möte mellan två olika kulturer, den svenska och den amerikanska. Konsten har ju den rollen, att kunna sammanföra människor på ett väldigt fint sätt. Jag vill också att det blir något mer än bara praktiskt skapande, jag vill att deltagarna går på djupet och försöker hitta sin musikaliska röst.

Jan Sparby driver Iphigenia Publishing och har utvecklat bolaget med hjälp av ORU innovation och Inkubera. Örebro universitet Holding AB är en av delägarna. Verksamheten står på två ben, dels att producera interaktiva läromedel, dels att arrangera låtskrivarläger.

Under de kommande två veckorna ska åtta studenter från College of Charleston i USA och åtta studenter från Musikhögskolan lära känna varandra och skapa musik tillsammans.

– Vi har goda kontakter med USA genom Musikhögskolan. Vi fick en förfrågan från College of Charleston, som har ett ”study abroad”-program vilket gör att eleverna kan få högskolepoäng för den här typen av utbildning. De känner också till begreppet ”det svenska musikundret” och är nyfikna på hur vi i Sverige gör.

En som direkt märkte en skillnad mellan USA och Sverige var Casey Riordan från Long Island, New York. I USA ligger nästan allt fokus på pengar, menar hon, medan man i Sverige bryr sig mer om kreativitet.

– Jag har alltid gillat musik och konst, men mina föräldrar frågade hela tiden: ”Hur kan du tjäna pengar på det?”. Jag tycker inte att jag ska behöva fundera på det när jag är 15 år gammal, då ska jag bara tänka på hur jag kan utvecklas som människa. Det tycker jag är en stor skillnad, här verkar föräldrarna uppmuntra sina barn att göra det de vill.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *