Framtidens robotar ska hjälpa de äldre och samtidigt anpassa sig till kulturen hos den individ de tar hand. Nu ska de första av dessa robotar testas på äldreboende inom ramen för det tvärvetenskapliga projektet Caresses där AI-forskare från Örebro universitet deltar.
– Redan i dag är robotar närvarande i våra liv. De finns i skolor, sjukhus, hemma och i affärer och vi tror att om de dessutom är kulturellt kompetenta kommer de lättare att bli accepterade av människor de interagerar med, säger Alessandro Saffiotti, professor i datavetenskap vid Örebro universitet.
Tillsammans med forskare från Europa och Japan har han i snart två år arbetat med att för första gången tillföra kulturell kunskap till en robot. Det innebär att roboten exempelvis kan anpassa sitt sätt att röra sig på, prata, gestikulera och föreslå lämpliga samtalsämnen beroende på vilken individ den interagerar med.
– Tanken är att robotar ska anpassa sig till människors kultur i en bred bemärkelse som definieras av personens tillhörighet till en viss folkgrupp. Samtidigt ska robotar kunna anpassa sig till personens individuella preferenser och då spelar det ingen roll om man är italienare eller indier, säger Alessandro Saffiotti.
Nu kommer dessa robotar att testas av äldre med olika kulturell bakgrund på ålderdomshem i England och Japan.
– Vi kommer att undersöka om människor känner sig mer bekväma med robotar som tar hänsyn till deras kultur och om deras närvaro ökar livskvaliteten hos de äldre, säger Alessandro Saffiotti.
Den nyutvecklade typen av artificiell intelligens, som gör att robotar kan anpassa sig till kulturen och vanor hos olika människor, ska kunna installeras i alla typer av robotar. Just roboten som ska testas inom ramen för Caresses kan påminna användarna att ta mediciner, föra enklare konversationer och uppmuntra dem att hålla sig aktiva och hålla kontakt med familj och vänner.
– Tester av robotar utanför laboratoriemiljön och i samspel med äldre kommer helt klart att bli den mest intressanta delen av vårt projekt, säger han.
foto/ källa: Örebro universitet
