Sveriges stadsmissioner: ”Stora sprickor i sociala skyddsnäten uppenbarar sig”

”Det är snart hundra år sedan det offentliga välfärdssystem vi har i Sverige började byggas upp på allvar. Människor skulle inte bara tillförsäkras demokratiska utan även sociala rättigheter. 2018 ser vi dock hur stora sprickor i sociala skyddsnäten uppenbarar sig. Bilden av Sverige som ett land där ingen behöver sakna en egen bostad eller lägga sig hungrig är i dag en chimär. Det konstaterar Sveriges stadsmissioner när vi nu för fjärde året i rad publicerar Fattigdomsrapporten, resultatet av den fattigdomsforskning som vi bedriver tillsammans med Magnus Karlsson, professor vid institutionen för socialvetenskap vid Ersta Sköndal Bräcke Högskola.

– Det ekonomiskt bistånd som ges i dag är inte alls tillräckligt när det utgör den enda försörjningskällan under en längre period, visar forskningen. Den enskildes materiella situation slits ned, man tvingas leva för dagen, skuldsätter sig eller tvingas att jobba svart för att få vardagen att gå ihop. Skulderna, som inte kan betalas tillbaka till följd av fortsatta knappa resurser, blir ytterligare en belastning, säger professor Magnus Karlsson.

Fattigdomsrapporten 2018 visar bland annat att över hälften av Stadsmissionernas insatser (56 procent) går till människor som redan får ekonomiskt stöd från de allmänna välfärdssystemen. Trots detta klarar de sig inte. Omkring en tredjedel av alla som får ekonomiskt bistånd får det under lång tid och då är det stöd man får från socialtjänsten långt ifrån tillräckligt. Andra grupper som inte har några andra alternativ än att be civilsamhället om hjälp för att överleva är de som faller mellan stolarna, ”de ohjälpta” och så kallade ”working poor”, människor som trots att de arbetar inte har tillräckligt god ekonomi för att slippa gå hungriga. Och gruppen utsatta medborgare växer. Den trygghet som bottnar i förvissningen om att samhället fångar upp oss om vi faller, att sociala rättigheter garanteras alla medborgare, finns i realiteten inte längre.

– Tidigare var frivilligorganisationernas roll huvudsakligen att bistå med ”guldkant” till människor som sällan eller aldrig har råd med mer än det allra mest nödvändiga. I dag upplever vi i allt högre grad att socialtjänsten hänvisar hjälpsökande till oss för att få hjälp med grundläggande akuta behov som mat eller kläder. Utan Stadsmissionernas stöd skulle många människor inte klara sig, säger Lotta Säfström, ordförande Sveriges stadsmissioner.

Sveriges stadsmissioner vill att politikerna agerar. Den tillträdande regeringen bör tillsätta en kommission med uppdraget att, i nära samarbete med civilsamhället, kartlägga fattigdomen i Sverige bortanför socialstyrelsens statistik, samt ge förslag till en relevant definition av en nationell fattigdomsdefinition. Vi anser också att det behövs en gemensam insats från myndigheter, civilsamhälle och näringsliv för att i ett långsiktigt perspektiv garantera en välfärd för alla medborgare.”

Sveriges stadsmissioner

Om Sveriges Stadsmissioner: Sveriges Stadsmissioner arbetar för människor som lever i utsatthet och utanförskap i Sverige, och består av de lokala Stadsmissionerna i Eskilstuna, Göteborg, Kalmar, Linköping, Skåne, Stockholm, Uppsala, Västerås och Örebro.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *