Forskning efter stängning av högstadiet i Vivalla – ”inte ökad integration med automatik”

Forskare vid Örebro universitet är nu klara med sin rapport om hur det gått för högstadieelever från stadsdelen Vivalla i Örebro som flyttats till andra skolor i kommunen. – Vi visar att en flytt av elever från en skola till en annan inte per automatik leder till vare sig ökad måluppfyllelse eller integration. I stället beror resultatet på de processer som tar form på skolorna, och de förutsättningar som ges av kommunal och nationell nivå, säger Jan Jämte, en av forskarna.

Från och med höstterminen 2017 togs inga nya elever in på högstadiet i stadsdelen Vivalla i Örebro, utan anvisades till fyra andra skolor i kommunen. Det politiska beslutet hade fattats året innan med syftet att bidra till att alla elever i kommunen ska ges samma förutsättningar att nå målen, och att öka integrationen.

När det gäller måluppfyllelse har omorganiseringen av Vivallaskolan ännu inte haft någon positiv effekt visar rapporten. På de nya anvisningsskolorna nådde i genomsnitt 42 procent av eleverna som kom från Vivallaskolan grundläggande behörighet till gymnasiet efter årskurs nio. I jämförelse med tidigare avgångsklasser på Vivallaskolan var det ett klart sämre resultat. För dem var medeltalet 59 procent för åren 2001 till 2018.

– Även om resultatet pekar på en negativ utveckling, så går det inte att dra några säkra slutsatser än. Det skiljer sig också mellan mottagande skolor. För att få ett säkert resultat måste analysen baseras på fler årskullar av elever, säger Anders Trumberg, en av forskarna.

Rapporten visar att övriga elever på de mottagande skolorna inte har påverkats resultatmässigt av att det kommit nya elever, inte heller har elevers skolval förändrats.

Ett annat mål var ökad integration. Här visar studien på en rad motsatta tendenser. Å ena sidan förekommer intern segregation på de nya skolorna, där möten mellan elever försvåras av till exempel utestängande normer, fördomar om Vivalla och olika former av social oro. Å andra sidan finns exempel på elever som möts och bygger broar mellan grupper, och hur lärare använder klassrummet för att skapa möjligheter för eleverna att mötas och lära tillsammans.

– Generellt gäller att skolor och lärare som redan har erfarenheter av att arbeta med heterogena elevgrupper har haft ett försprång, säger Emma Arneback, en av forskarna.

Rapporten visar att arbetet på skolorna i hög grad har påverkats av de förutsättningar som getts av Örebro kommun. Många i personalen på skolorna efterlyser mer centralt stöd och ökad samverkan mellan skolor. Inte minst efterfrågas kunskap om hur arbetet bedrivits på Vivallaskolan.

– I det här fallet har en stor del av ansvaret landat på skolorna och de enskilda lärarna. Här behövs också mer ansvarstagande från både nationellt och kommunalt håll, där olika aktörer behöver samverka, säger forskaren Andreas Bergh.

Forskarna konstaterar i rapporten att skolan är en nyckelaktör för att motverka segregation, men kan inte själv förväntas lösa de komplexa problem som segregationen ger upphov till. Rapporten avslutas med fem lärdomar att bygga vidare på: för nationella beslutsfattare, den kommunala nivån, enskilda skolor och lärare i liknande situationer.

Nästa steg för forskargruppen vid Örebro universitet är att studera skolsegregation på nationell nivå och i flera kommuner, bland annat Linköpings kommun.

källa: Örebro universitet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *